Vägde mig nyss, 1 kg plus sedan i förrgår, utan mat- eller dryckexcesser! Syns sorgen på vågen likaväl som stressen under det senaste ett och ett halva året fått mig att gå ner 12-13 kg!?
Inte vet jag, men jag vet att igår var jag tyngd av sorg och ledsenhet hela dagen, idag känns det aningen lättare, men vågen säger något annat.
Jag och mina fyrbenta terapeuter ska strax ta ännu en promenad, därefter ska jag äta lunch med en gammal vän - och jag ska INTE väga mig mera på ett tag!
Marcus Birro funderar i sin krönika idag över när det var han blev gubbe, över en natt - jag är gumma, det tog lite längre tid men är mycket påtagligt just nu. Fast gumma låter lite gulligt, tant är jag inte heller, vad är jag? Gammal kärring? Nej. Åldrande kvinna, kanske. Någon dam har jag aldrig varit och lär inte bli, och tjej är man ju inte längre vid 69. Så vad? Rynkig är jag, och skrynklig, och grå, lite rödögd av gårdagstårar, stel i kroppen, och osäker på fötterna (beroende på halkan på hundpromenadvägen). Och ganska ledsen, oftast.
Hur kul är det på en skala? (För att använda ett ganska främmande språkbruk.) Minuspoäng på min skala.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar