Oscar är död

Oscar är död, 19 år gammal, stor vacker svart och vit kastrerad hankatt. Hans kompis Zimba är ensam nu. Oscar blev blind, fick näthinneavlossning berättade veterinären och vi bestämde att han skulle få "somna" som de kallar döden. Han låg i min famn och fick en spruta i magen och allt liv försvann omedelbart. En död att önska sig själv när den tiden kommer...

Oskriver roman

Jag ler åt Bodil Malmsten som spiller vitamindryck över fötter och allt, och skriver om det och annat icke-viktigt i stället för den roman hon ivrigt ägnar sig åt att inte skriva, år efter år... Ibland inbillar jag mig att jag gör detsamma, ivrigt ägnar mig åt att inte skriva det jag skulle skriva, i stället för det jag skriver.

Svampen från igår torkar sakta, jag eldar så spisen glöder, och det är kallt ute. Blåser, humlen som slingrat sig runt antennsladden (eller vad det nu är) som hänger snett utanför fönstret slår mot rutorna. Det är svart därute.

Det lilla huset är fortfarande inom räckhåll, vedspis finns men den fungerar inte utan åtgärder. Och än har jag inte fått något besked om jag snart ska flytta eller inte - hur som helst blir det min son som hyr huset. Huruvida det blir mitt hem återstår att se.

Bonden har kört in halmbalarna från åkern. Jag har städat papper och slängt. Och kokat äppelmos.

frostnupen skog

Idag var jag och grannfrun i skogen 4 timmar och plockade svamp - trattkantareller, gul och svart trumpetsvamp och vanliga gula kantarelller. Alltihop lite frostigt, det var -5 grader i natt och inte mycket varmare när vi kom ut vid halv 10-tiden. Men det var skönt, vackert, kändes nyttigt på alla vis, Det tog tre timmar att rensa de två fulla svampkorgarna, och nu är köksgolvet täckt av gamla lakan med svamp som förhoppningsvis ska torka framför vedspisen.

Apropå vedspis, det där mindre torpet med dylik som jag längtar efter kanske är inom räckhåll - om de som kanske vill hyra det här huset verkligen vill det, och värden sedan vill hyra ut det hus som var tänkt för dem, till mig. Om och om omigen... Jag får snart veta vilket.

Husdoktorn gav mig något som tar udden av mitt nedstämda humör - och kanske en kontakt med någon att prata med - det är snart november och ännu svartare utanför fönstren, jag vill ladda någon sorts energi för den tiden! Jag lär väl märka hur det går med den saken, också.

höstsjäl

Frankie, Louie (hundar) och jag är tillbaka i stan hos matte och har just tagit en kvällspromenad. Fr o m i morgon är det hunddagis som gäller igen - för dem. Själv får jag skjuts tillbaka till det hyrda huset i Norrtälje-trakten. Jag skulle säkert må ganska bra om jag fortsatte ta en lång "hundpromenad" varje dag även utan hundsällskap.

Men först ska jag besöka husläkaren för första gången och se om han kan hjälpa mig bli lite gladare trots att det är mörk och kall höst. Kroppen är nog hyfsat OK, men själen vill inte riktigt. Och ensamhet på landet är väl inte det bästa, men det¨är vad jag har att tillgå just nu. Om nu inte någon erbjuder sig att hyra ut ett välisolerat, omöblerat torp med vedspis nära någon sorts kommunikationer!!

Te och tidig kväll, lite läsning och sedan förhoppningsvis en god natt.

livsgäldenär

Vet ni vad en livsgäldenär är?

1. Det är en människa.
2. Den människan är skyldig så mycket pengar att det kommer att ta resten av livet att betala dem. Justitieministern Beatrice Ask lärde mig detta igår på TV...

Apropå skuld och skulder, skyldigheter, sådant vi gör eller inte gör.

Skam är något annat - det handlar om hur jag upplever att jag ÄR, längst innerst inne - jag skäms för den jag är. Den skammen lärde jag mig förmodligen mycket tidigt i livet - och den sitter i länge, länge - så även här finns det livsgäldenärer...

Å andra sidan kan ju det återstående livet vara kort! Kanske känns det bättre att vara livsgäldenär då?

Tak över huvudet - och hemlös

Att ha något som är "hemma" handlar inte enbart om tak över huvudet. Det är mera en känsla av att ha en plats på jorden som jag kallar "mitt hem". Just nu har jag inte det. Jag bor i ett hyrt hus, eller hos vänner och släkt - men är inte hemma hos mig någonstans. Jag har tappat fotfästet.

Hur hittar jag en ny bostad, ett nytt hem? Det där välisolerade torpet med vedspis, gärna men inte nödvändigtvis i Stockholms-trakten? Där jag törs tro att jag kan stanna tillräckligt länge för att låta det bli mitt hem?

Jag kan inte köpa något hem, det har jag inte pengar till.

Det jag har är bättre än ingenting, bättre än en gammal husvagn någonstans. Men inte hemma. Ytterväggarna får gärna se ut som bakgrunden till min blogg...

söner och motorcyklar...

För en stund sedan fick jag veta att min äldste son kraschat med sin motorcykel - han ringde inte mig och berättade, utan lät sin far framföra budskapet. Han var blåslagen, och har ont överallt, men han lever! Cykeln är skrot.

Och vi har fått en Nobel-pristagare i litteratur, och Niklas och Idol-jury-hustrun väntar tillökning. Kungen kör för fort, Carl-Philip vinner biltävling, jag är hundvakt. Det regnar och är svart utanför fönstren. Sängen är blöt på ena sidan där en av hundarna passade på att ligga en stund.

Vem vill hyra ut ett omöblerat torp med vedspis till mig? Jag har fått ett fint armband av min bästa vän idag, som också själv har ett likadant! Min älskade försöker just nu sälja det som var vårt hem. Och jag hoppas han lyckas, av det som är kvar av mitt hjärta önskar jag det. Vår kärlek har redan flyttat ut.

Har hittat den

Boken "Skämmerskans dotter" är en ungdomsbok skriven av Lene Kaaberbol (stavas med danskt ö, och det fixar inte jag). Himlen är blå och grå, vinden stark - det blåser kallt idag.

Skämmerskans dotter

Hur kan det komma sig att jag, just nu,  omedelbart hittar en blogg som berättar om boken "Skämmerskans dotter" och att jag direkt skickar iväg den bloggen ut i rymden och inte hittar den igen? Det jag har kvar är titeln på boken...

Skam och skuld?

Har just läst Marta Cullberg Weston´s bok "Från skam till självrespekt" - gör det du också!

Det som fastnar är ett citat från Nietzsche: Kärnan i frigörelse är att inte längre skämmas inför sig själv...

Skam känner du inför den du är, skuld inför det du gör. Skillnad som  inte alltid är så lätt att se - eller känna.

"Skamfilad" är ett ord jag gillar (fast jag ogillar det ordet står för) - för mig betyder det att vara nött och  kanske nernött av skam, som kanske dessutom inte är din egen utan en skam du har ärvt.

Läs boken och se vad du behåller som viktigt för dig.

Oktoberskärgård

oktober

Spegelblank sjö, sol, frost på gräset och taken, blöta spår av hundtassar  på trägolvet därute. Vackert, men HÖST. Det må vara Bodil Malmstens årstid, det är inte min. Allt blir bara mörkare, tystare, kallare.