Ovanstående är översättningen av de grekiska ord som är grunden för ordet "melankoli" (vilket för övrigt sedan 1924 är en sjukdom i Sverige). Freud liknade melankoli vid sorg - även om sorgen oftast riktar sig utåt mot omvärlden eller en/flera personer, melankolin är inåtvänd, mot jaget...
De gamla grekerna menade att människans själsliga balans berodde på olika vätskor i kroppen - och om den "svarta gallan" dominerade blev man melankolisk. Om alla vätskor var i balans mådde man bra!
Jaha.
Idag duggregnar det, jag är definitivt mindre melankolisk än igår, även om jag inte knallar omkring och sjunger för mig själv. Skrivandet är ett sätt att hålla melankolin (eller missmodet, eller sorgen, vad ni vill) stången. Måla naglarna är ett annat sätt - men naturligtvis drack jag kaffe samtidigt och blev akut kissnödig och att få av sig trosorna och sätta sig på toaletten utan att sabotera nymålade naglar går inte... Gör om. Nagelmålandet.
Jag har också hittat ett batteri till den lilla reseklockan på nattduksbordet - den som det står "Väck kärleken" på... Nu tickar den och går, även om det är si och så med kärleken. Alla utbrunna ljus i mina utspridda ljusstakar är utbytta mot nya, kvällarna är mörka nu på landet. Utom när jag krupit i säng och månen lyser rakt in i rummet, stor och rund. I morse var det höst. Nu störtregnar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar