"Jag hade en gång en båt"...

Fast när jag sjöng melodin i huvudet  bytte jag ut "båt" mot "vän" och fortsatte "men det var för länge sen, så länge sen" - "var är han nu?" etc. I kväll ringde han, för första gången sedan i november...

Jag var sur och ledsen, kände mig övergiven - och han hade uppfattat att jag ville vara i fred.

Då ville jag det, men nu vill jag ha kontakt igen med världen, och framför allt med dem jag kallat vänner förr.

Ingen av oss kollade, eller talade om, eller tog kontakt. Jag kanske gjorde det med mina tankar för han har varit där oavbrutet de senaste dagarna. Det var gott att pratas vid en stund.