Heja Bodil Malmsten! Du gläder mig varje dag - kanske kände jag igen mig idag speciellt i åldrandets glömska och virrighet som ändå är medveten och än så länge möjlig att skämta om! Glad blir jag av dig.
Tittar ut över sjön (som inte är min eller någons men ligger nedanför en god väns hus) - nu alldeles spegelblank och stilla, frånsett någon liten vaken skräddare eller tusenbroder (abborre, mindre modellen). Badade tillsammans med Frankie, cockerspaniel, energisk och springglad sådan, därmed lika trött och svettig som jag efter en runda på ön. I sjön med oss båda - härligt!
Inte lika härligt att du smiter ut från tomten så fort du kan, eller att du skäller så grovt och så högt du bara förmår när du tycker att du ska - jag tycker inte att du ska. Tittar på Caesar´s program på TV, han som uppenbarligen kan prata med hundar - och önskar att jag begrep hälften av det språket... Nu har vi varit ute för kvällen, ni har gjort det ni ska - och jag med. På söndag kommer matte och husse hem igen, då blir livet som det ska för er igen.
Jag vet inte när det blir så för mig - jag vet bara just nu att jag åker till huset "i Norrtälje-trakten" på måndag. Och det är så det ska vara just nu - men inte så jag vill att det ska vara. Jag vill fortfarande ha ett litet "vinterbonat, omöblerat torp med vedspis" någonstans - där jag kan känna mig fri, där jag betalar rimlig hyra för rimligt boende, där jag inte hela tiden behöver känna att jag inte hör till, inte borde vara där jag ju faktiskt är. Ibland "ville jag vore hund" - även om det innebär tillåns-matte en vecka. Mat och kärlek får vi hundar ju även då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar