Jag läste den för första gången i morse - hon skriver ungefär "måste livet ta slut för att man har någon med någon sorts beroende i familjen" - och vill inte ljuga, hemlighålla etc apropå mannens kokainbrott.
Heja säger jag - det hon skriver är så sant och så klokt - och så svårt att hålla sig till. Att inse att varje människa har sina egna val, sitt eget ansvar för sitt liv, ett ansvar som någon annan aldrig kan ta. Och älska någon också när det ibland blir fel, kanske flera gånger fel!
Säger jag som är den beroende och som vill vara öppen och älskad trots mina ofta katastrofala personliga beslut. "Som man bäddar får man ligga" hette det förr med ett snörp och lite elakhet medskickat. Det var säkert på Sparas och Slösas tid, det var så då. Idag hoppas jag det uttrycks annorlunda - jag vet att det är jag själv som skapar det liv jag lever, jag är ofta inte stolt över det jag göra OCH jag lever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar