Har idag läst Bodil Malmstens senaste bok, "kom och hälsa på mig om tusen år" - och blivit förnöjd! Hon skriver och berör, gör mig glad och emellanåt fundersam. Snön utanför fönstren här på/i (?) Jonsborg (en gammal avstyckad liten bondgård med hönshus, ladugård och magasin) plus några träd lagom runt husen - är vackert vit, och lagom kall. Men för mycket - nu vill jag ha vår. Majsan (katten som hörde till huset när vi köpte det för 5 år sedan) vägrar gå ut - Sigge, äldste sonens Wachtel och jakthund, som har sportlov hos oss medan familjen åker skidor, pulsar desto gladare i drivorna. Och Ivar plogade igår kväll så vi kommer fram med bilen!
De bästa grannar i världen finns runt om oss här, vi som större delen av livet bott i Stockholm och varit anonyma... När min man i julas var sjuk kom Hans och Birgitta med en gran till oss, och idag undrade han om ett fönster han hade kunde passa i vårt hönshus, men det var tyvärr för litet. Det är härligt att på gamla dar få nya vänner och möta värme och omtanke som inte har några negativa förtecken!
Livet är gott också när det ibland känns som för kort och för fort för kort... Jag har svårt att inse att det är jag som i år är 67 och officiell pensionär. Jag har inte vuxit i mig ännu, och kan ibland fortfarande undra vad jag ska bli när jag blir stor. Bloggare just nu i alla fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar