vill inte, kan inte, törs inte, vill!!!

Läste just Lisas blogg "same old... onekligen" om hennes målsättning att skriva 15 sidor varje dag i det bokmanus hon håller på med - parallellt med graviditet, barn och familj... Och icke-potatisskalningskunnig man som är "inkompatibel med potatisskalare".

Utmaningen är inte att skala potatis, det kan jag - men väl att sätta ett mål för mitt skrivande varje dag. 15 sidor är väl mycket - men någon sorts skiss över tankegångar och funderingar kring innehåll och 2 sidor varje dag. Måste jag börja idag? Som sagt, syrran frågade mig igår "när ska du börja skriva", det är dags. Räknas bloggandet?

Lisa ovan har också ett bekännelseinlägg varje vecka, där hon summerar hur det gått med skrivandet, har hon gjort det hon föresatt sig, blev det hyfsat eller urdåligt eller kanske t o m bra? Det är också en utmaning väl värd att anta. Gör jag det?

Den första februari har jag inte skrivit just något - hade "tappat bort" det här inlägget... Är just nu i huset, med vännens hundar för att hon ska få lite ledigt ett par dagar. Terapeuten idag, ledsen där och efteråt alldeles utmattad - inte mer dock än att jag gillade Leif GW Perssons "kåseri" där han tyckte det var dags att sluta "kälta" om Stieg Larssons pengar - jag vet mig inte någonsin ha sett det ordet skrivet, men visst känner jag igen det och vet att det  betyder "tjata" - min vän visste inte det, hon är bördig från Skåne. Är Persson dalmas?

"Kinka" är ett annat sånt där ord. Gnälla betyder det för den som inte vet.

Jag törs inte besvara frågorna till mig själv, det blir så allvarligt om jag säger att "ja, jag ska skriva två sidor varje dag och redovisa hur det gått, för mig själv och för världen". JA! Jag tänker dock inte redovisa innehållet förrän jag tycker att det finns över huvud taget, eller tala om vad manuset handlar om - jag höll på att skriva "boken", så pretentiöst!! Fast kanske är det just pretentiös jag ska vara, inte självkritisk som vanligt. Det blir inte så mycket skrivet om jag är på det självnedgörande humöret.

Lisa är förresten också "utvecklingsförstörd", hon hänförde det bl a till att hon inte har glasögon trots att hon ser illa och det förstod jag nog inte riktigt. Men utvecklingsförstörd är nog jag också, allt jag gjort genom livet för att försöka utveckla mig själv och begripa mig bättre. Det enda som hände var att massor av pengar försvann på kurser, seminarier, litteratur - kanske inte det enda, men med min nuvarande mentala och ekonomiska status känns det så. Något lärde jag mig nog också, jag vet bara inte vad. Samtalet hos terapeuten i morgon kanske bidrar med någon liten insikt...

Ägg som kallnar i ett diskställ är vackra tycker jag.