”Jag vill skriva om”
att vara kvinna, ensam, fattig, spelmissbrukare, pensionär, skrynklig, gråhårig. Om att känna mig oattraktiv och därmed också vara just det. Jag vill skriva om att plocka fram pincetten och leta efter de ständigt återkommande skäggstråna på hakan. Om att – när jag har råd – sitta hos frisören och undrande titta på håret som klipps och hamnar på golvet. När blev det så grått?
Jag vill skriva om vad det är som gjorde att jag förstörde mitt liv, när jag borde varit som lyckligast, i ett hus som jag beskrev som ”min plats på jorden”, med den man jag fortfarande älskar, med svåra beslut fattade och överlevda, som våra respektive skilsmässor.
Jag vill skriva om vad det kan innebära att ha varit stor och stark storasyster, den som alltid varit en klippa och förtroendeingivande och pålitligheten själv. Och om hur är att förlora allas respekt, min älskades tillit och kärlek, mitt hem, min katt som sonens hund bet ihjäl. Om att inte kunna få en egen lägenhet, eftersom jag har så många betalningsanmärkningar och indrivning från Kronofogden.
Berätta hur förnedrande det var att sitta utanför sociala delegationens sammanträdesrum i väntan på att bli inkallad. Jag ville ha gehör för mitt krav på behandling för mitt spelmissbruk på ett behandlingshem. Jag fick det inte, orkade överklaga till Länsrätten – eller heter det numera Förvaltningsrätten, endera – där det tog ytterligare ett halvår innan även det avslaget kom. Jag borde nöja mig med =bli av med spelberoendet genom att en gång till delta i ett 8 gångers program med kognitiv beteende terapi, som jag inte trodde på.
Jag vill också skriva om saknaden av en annan människa nära mig. Den människa jag vill vara nära. Att kunna röra vid och beröras av, att småmuttra eller vara tyst med. Att äta ostron och dricka gott vitt vin tillsammans med. Måla marmeladburkslock med, och flamsa med. Att bli smekt av och själv smeka.
Skriva om ironin i att jag, som i min yrkesverksamhet de senaste tjugo åren försökt få andra att inse att vi alla alltid har ett val, någon sorts beslut att fatta, och att vi – om det går snett – alltid kan fatta nya beslut, så länge vi lever.
Nu sitter jag här med skägget i brevlådan! Det finns förmodligen en lärdom i detta, det man försöker få andra att förstå och leva efter måste vara ordentligt grundat i en själv. Jag har de senaste åren fattat otaliga idiotiska beslut, gör det än idag – och kallar det spelmissbruk. Än har jag inte förmått att göra det enda möjliga valet, nämligen sluta spela för gott!
Jag vill berätta om min kärlek till lärkträd. Just de träden med sina totalt osymmetriska grenar och sina rödgula barr om hösten älskar jag. För mig är de rebeller, de är urskiljbara genom sin spretighet i vilken skog som helst, de är individer. Vackra. Jag vill ibland skriva om glädjen i att vara ute i naturen, att plocka svamp, att bara gå. När jag för 20 år sedan målade en sommar, SÅG jag plötsligt stenar och mossa, grenar och blad i skogen på ett sätt som aldrig dessförinnan – eller senare. Jag tror att jag kanske kan hitta dit igen.
Och jag vill förstås skriva om min kärlek till böcker, alla sorter, genom hela livet. Idag handlar det inte om att äga dem, jag lånar på biblioteket igen som jag gjorde när jag var liten. Det är ofta lika spännande som då.
Kvarten är gången, och det blev något jag hade glädje av även den här gången!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar