Idag är en dag som lämpar sig för att skriva. Vädret gör att jag inte vill gå ut mera än tvunget (med hundarna), jag har städat färdigt för ögonblicket, jag har två böcker olästa – men jag började på den ena igår kväll och den verkade trist, så jag vill inte veta ännu om den andra också är trist. Inget att skylla på alltså.
Jag läser Åsa Hellbergs blogg, Åsa är coach, författare och inspiratör, klok och arg ibland och rolig. Hon använde häromdagen ett ord som gav genklang i mig – ”offerkofta”, något varmt och mjukt som omfattar hela mig och gör allt utanför koftan oviktigt – i den kan jag tycka hur synd om mig själv som helst! Jag ”grottar mig i nitlotten” (Åsas formulering), i stället för att titta på de vinstlotter som också mitt liv har. Min (och Eriks i Danmark) formulering är ”jag är hellre deprimerad än… (gläder mig åt mina vinstlotter, t ex)”.
En ovärderlig vinstlott är min fysiska hälsa. Jag är frisk, i kroppen, var det åtminstone i oktober vid läkarkoll. Just nu är min rumpa blåslagen efter ishalka och hundpromenad kombinerat, men det går över.
Jag är också tämligen döv, det går att få att fungera med hörapparat(er). Besök hos audiologen nästa vecka ger kanske besked om det finns bättre teknik än den jag har i öronen nu.
Andra vinstlotter jag behöver påminna mig om är min familj och min bästa vän. Att tänka en tacksamhetens tanke åtminstone någon gång om dagen är en god idé, som jag alltför ofta glömmer bort. Min ”bonusdotter” från häromdagen i bloggen är en annan vinstlott, liksom min vänskap för många år sedan med hennes mamma som nu är död.
Själv fick jag beteckningen ”nitlott” av en kusin till min fd kärbo – och tyvärr besannade jag den etiketten genom mitt spelmissbruk– men jag vill banne mig inte ge den lurken rätt i fortsättningen!
Jag vill ta mig åt vinstlott-hållet på alla de sätt jag kan, med hjälp av alla som vill och kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar