Idag blev jag alldeles oväntat påmind om att jag under en tid för länge sedan hade en bonusdotter, om man nu får kalla en god väns dotter så. S bodde hos oss när hennes föräldrar bodde långt borta - och hon hade upptäckt min blogg och läst den lite i smyg.
Men idag slutade hon smyga - hon som jag! Jag blev så glad att hon kontaktade mig och hastigt berättade lite om hur livet är idag och hur det varit - för henne och hennes familj. Sorg och glädje, som för oss alla. Nu får vi bara se till att träffas också, efter alla år! Kram och tack för att du hörde av dig, S!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar