Läser Birros blogg, där han talar om den svalkande hand han förnimmer när han slutar planera varje nästa steg och enbart är närvarande varje ögonblick, ett i taget.
Om det som för honom är Gud, det som jag känner igen som något som händer när jag släpper taget, slutar förvänta mig något - då får jag något.
Som när jag gav upp hemlighållandet och den anonyma hemliga bloggen (!), och skrev om mig och den verklighet jag lever i just nu i den öppna bloggen - då fick jag kontakt med min bonusdotter från längesedan! Jag fick glädje och kärlek, där jag bara var öppen för vad som komma skulle.
Men det är inte så ofta jag är så modig - min rädsla är ofta större än min närvaro och medvetenhet... Och inse att det liv jag har idag har jag också valt. Tänk om jag kunde följa mitt eget råd till andra - om du fattar felaktiga beslut, gör om, fatta ett nytt beslut, ett annat beslut. Det kan du göra så länge du lever. Än väljer jag inte att leva som jag lärde. Kanske i morgon?
Klart den dagen kommer! Du måste ha framtidstro, vet att det låter klyschigt, men framåt är den enda vägen...
SvaraRaderaHar inte haft tid att ringa dig ännu, har just nu så vansinnigt mycket och vill ha TID när jag ringer. Längtar efter att få prata med dig!
Kramis