Nypudrad

Världen därute är åter ren och fin, nysnö som täcker allt det smutsiga. Jag vaknade med en obekant känsla i kroppen, nästanglädje tror jag att det var. Grannnens hund kände förmodligen detsamma nyss, när han var ute och rullade i den nya snön. Jag nöjde mig med att gå ur sängen utan att önska att jag inte vaknat...

Länge har jag önskat att jag vågade skriva mera, att jag skulle kunna skriva mig till självkänsla, mod att vara jag, vilja att leva det liv jag har skapat. Formen och forumet har jag ännu inte hittat, kanske en anonym blogg på nätet, kanske bara för skrivbordslådan. Jag har hittills inte heller haft den disciplin som krävs, låter mig lätt bli uttråkad så att jag kan lägga av. "Det är ändå ingen idé, ingen läser eller ens vill läsa." Och så slipper jag ta reda på om det kanske ändå vore möjligt, roligt, inspirerande, trist, oläsbart etc...

Det mulnar just nu, mera snö på väg? Solrosfröna i automaten är oätna fortfarande, täckta av lite snö från i natt. Änderna i ån väntar på att någon ska mata dem, jag har plockat ut ett gammalt hembakat misslyckat formbröd ur frysen åt dem.

Och pricken vid åkanten, fotograferad igår, ÄR en strömstare. Tro mig!