Dagen är vacker, blå. Jag läser Bodil Malmstens vånda inför uppläsningsturnén, hennes mod gör mig glad och hoppfull för egen del. Någonstans har vi alla det modet, att göra det svåraste, det vi aldrig någonsin trodde vi skulle klara. Kanske gör vi inte det heller, men det vet vi ju inte säkert förrän vi försökt. Förrän JAG försökt! Det är förstås mig själv jag talar om, fast jag gör det med konungsligt pluralis.
Grammatik förresten, DN i världen gjorde mig besviken idag - inte på det stora hela, det är läsvärt och intressant, men ett litet ord som jag inte kan förlika mig med på "fel" plats - "vart" i stället för "var", "vart finns..." apropå en fotografs bilder.
Mina drömmar är röriga och inte särskilt gripbara när jag väl vaknar. Ungefär som jag själv alltså. Jag sover dock gott på vännens soffa, och hoppas kunna åka "hem" i övermorgon. Till huset där jag officiellt bor, det som ännu inte är mitt hem, i mig. Om inte annat så har jag ett par bokbeställningar att skicka iväg. Bestämmer jag mig för att "göra nytta" så har jag också massor av spik- och krokhål i väggarna att spackla, och så småningom måla över. Det skulle göra huset mera till mitt hem, att slippa se hålen och den förfärliga tapetbården i sovrummet, den med G-klav och noter som inte ens skapar en melodi!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar