Jag skriver om mina hemligheter i en anonym blogg - absurt! Men en ventil jag behöver just nu. Och så hemliga är inte hemligheterna längre, "de mina" känner till det mesta. Jag avskydde de hemligheter som omgav mig i barndomen och fortsatte sedan att själv skapa likadana.
Just nu försöker jag återerövra de av mina hemligheter som inte ens jag själv känner till, via samtal med terapeut och bästa vän. Det är plågsamt, jag gör kraftfullt motstånd - det hjälper mig inte direkt... Någon sade ungefär "vi stannar hellre i det kända helvetet, än vågar oss ut i det okända (som kanske är något bra)" - det känner jag igen.
En av mig känd klok man gav mig ett "anti-mantra" en gång: "jag är hellre deprimerad än gör något kul, jag är hellre deprimerad än går ut och går, jag är hellre deprimerad än..." - dvs, i stället för att aktivt göra något för att ta mig ur mina tjatiga deprimerade tankar fortsatte jag att ge dem näring och höll benhårt fast vid dem.
Jag har tyvärr fortsatt att vara mina självdestruktiva beteenden trogen - nu försöker jag bryta den vanan.
Wish me luck!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar